Tankar om styrketräning

Jag har upptäckt en sak. Nämligen att ju mer du lär dig desto mer inser du att du inte förstår. Visst, jag har hört det sägas tidigare, men nog aldrig riktigt tänkt på det. Det gäller väl det mesta i livet, men i det här specifika fallet gäller det träning.

Om vi tar styrketräning som exempel, jag har alltid ansett att den bästa träningen får du på ett gym. Och att det bästa att börja med är klassiska övningar som knäböj, marklyft, skivstångsrodd, press och bänkpress. Jag menar, det finns inga bättre övningar för att bygga styrka och tillsammans med ett enkelt program som fokuserar på progression så är det oslagbart. Men på sistone så har jag börjat fundera om det verkligen är rätt väg att börja.

om du inte kan göra en djup knäböj med kroppvikt utan att falla på röven eller näsan så är det definitivt inte läge att lägga en stång över axlarna!

En total nybörjare, låt oss säga en femtonåring utan idrottsbakgrund eller en normal, sleten, snart medelåders individ med ambitioner att komma i form igen. Den här hypotetiska nybörjaren klarar inte av en minut i plankan eller att göra 20 armhävningar, hen kan inte heller göra en perfekt knäböj ens utan vikt. Skulle det då inte vara lämpligt att hen istället för att gå på gymmet höll sig hemma och åtminstone tränade upp sig till en acceptabel nivå i enkla kroppsövningar?

wpid-img_20140804_095757.jpgJag skulle påstå att om du som man inte klarar åtminstone tjugo armhävningar, minst en minut i plankan och tjugo perfekta knäböj utan belastning, så har du inget på ett gym att göra. Kvinnor är relativt sett svagare i överkroppen, men åtminstone femton armhävningar ska inte vara ett problem. Jag skulle vilja lägga till åtminstone fem chins/ pullups för män och tre för kvinnor, men eftersom den övningen är så avhängig kroppsvikt så är det nog att begära för mycket.

Innan du uppfyller de här kraven saknar du helt enkelt styrkan samt koordination och rörlighet för att till fullo tillgodogöra dig effekterna av tyngre styrketräning med redskap. Skaderisken ökar och inlärningströskeln blir onödigt hög. Visst, det går ju, men det är vare sig nödvändigt eller optimalt att krångla till det genom att försöka springa innan du kan gå.

Ta allas (?) favoritövning knäböj som exempel, hur ofta ser du en riktigt djup och stabil knäböj på gymmet? Med djup så menar jag att vinkeln mellan höft och överkropp ligger under parallell, alltså lägre än knäet, och med stabil menar jag bland annat att ryggen är neutral, knäna inte vinklas inåt och håller samma vinkel som fötterna. För att göra en sådan knäböj så krävs det en relativt hög nivå av flexibilitet och koordination. De flesta helt otränade individ kan inte göra det här ens utan belastning, och med någon form av belastning, om så bara en tom skivstång, så blir det ännu svårare. Men om du tränat in rörelsen utan, så är anpassningen till att träna med motstånd mycket enklare och smidigare. Sammanfattnings så om du inte kan göra en djup knäböj med kroppvikt utan att falla på röven eller näsan så är det definitivt inte läge att lägga en stång över axlarna!

Ju mer jag tränar och ju mer jag läser på, ju mer inser jag att rörelse och teknik är viktigare än siffran på vikterna. Du kan göra en tung vikt lättare och en lätt vikt tyngre genom korrekt och anpassad teknik. Båda varianterna har sin plats i ett vettigt träningsupplägg. Med dålig teknik kan du bara göra en onödigt lätt vikt farligt tung. I bästa fall begränsar du då din utveckling och i sämsta fall skadar du dig.

Kosttillskott med Kvalité - Ett av nordens största utbud på: Vitaminer / Mineraler / Aminosyror
Vill du tjäna pengar på att blogga?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.