Hardcore, mellanmjölk eller mittemellan?

Att det är trendigt att träna har väl ingen missat? Tidningar och internet översvämmas av olika artiklar relaterade till träning, fitness och hälsa. För att inte tala om sociala medier, var och varannan lägger ut svettiga ”skrytbilder” på instagram etc. inkluderat undertecknad (uppenbarligen….). Och visst, jag ser inget större fel med det, lite ”självpepp” är inte fel. Men på sistone tycker jag mig ana en gryende motreaktion riktad mot den rådande trenden. Man pratar om träningshets, kroppsfixering, ortorexi, att träning är en klassfråga och så vidare. Är det då bara soffpotatisar och latmaskar som gnäller, kanske rentav den berömda ”svenska” jantelagen som talar (som bekant är den ju dansk egentligen)? Delvis är det kanske så. Men handen på hjärtat, visst kan vi medge att det ofta ligger ett korn av sanning i kritiken ändå?

"Självpepp" eller pinsamt skryt?
”Självpepp” eller pinsamt skryt?

Alla är överens (hoppas jag) om att et är bra att röra på sig. Men för att hårdra det hela lite så har vi å ena sidan” hardcore”-folket som ofta svänger sig med motton som ”no pain, no gain” eller ”aldrig vila!!!” Å andra sidan de snälla ”experterna” i kvällspress etc. Ni vet, de som skriver artiklar som ”10 minuter om dagen till drömformen” och ”promenera dig smal på fem veckor”. Problemet är väl att ”10 minuter om dagen…”-artikeln illustreras av en fitness-modell som garanterat tränat mer än så, och definitivt inte skaffat sig sexpacket genom kvällspromenader. Å andra sidan så har proffset i tidningen för de redan träningsfrälsta (tänk ”Body Magazin” eller annan tidning med muskulöst omslag) väldigt lite med folkhälsa att göra, elitidrott eller sport är väsenskilt från välmående och långsiktigt hälsa.

Och när vi som ”mediekonsumenter” blir förvirrade över det här så uppstår problemet. ”Hardcore-Hasse” försöker träna som Rich Froning (fyrfaldig mästare i Crossfit Games) och bryter ner sig med minst två pass om dagen, sju dagar i veckan. Samt följer senaste stenåldersdieten med snudd på religiös iver. Skadorna kommer som brev på posten och resultatet blir långt ifrån i korrelation till insatsen. ”Mellanmjölks-Mathilda” däremot, hon promenerar på och gör tjugo situps varje kväll samt småfuskar med LCHF eller 5:2. Och undrar sedan varför muffinsmidjan aldrig försvinner, trots att hon både motionerar flera gånger i veckan samt äter kvarg till kanelbullen.
Hasse skulle kanske må bra, samt få bättre resultat, av att tagga ner. Att härma eliten är en dålig idé för de flesta av oss, både av genetiska samt i många fall medicinska orsaker så är deras förmåga att tåla fysisk belastning i en helt annan klass än den hos en vanlig dödlig. Mathilda däremot skulle behöva svettas lite mer samt snäppa upp sina matvanor. Däremot så kommer de nog aldrig att träna likadant, deras målbild är allt för väsensskilda. Hasse gillar prestation och resultat medan Mathilda mest vill må bra samt komma in i favoritjeansen. (Byt ut till Hilda och Marcus ifall du tycker exemplen är skeva ur genusperspektiv).

Om jag ser till mig själv så vet jag att mina träningspass ibland handlar om hur mycket stryk jag kan ge mig själv utan att sluta, det fysiska resultatet skulle bli lika bra eller kanske till och med bättre om jag tog det lugnare. Men jag tränar primärt för resultat och prestation och då behöver man ibland pressa gränserna, om inte annat för att träna ”pannbenet” Problemet är att jag ibland missbedömer hur mycket jag verkligen klarar av och istället drar på mig någon liten skada på kuppen. Samtidigt så är jag ofta för oorganiserad, jag gör det som faller mig in istället för att följa en genomtänkt plan samt tränar det jag redan är bra på eller tycker är roligt istället för att träna bort mina svagheter. Och kosten… Tja, jag nöjer mig med att säga att det är gott med god och mycket mat! Jag skulle alltså behöva lite mer av både Mathilda och Hasse. Och där ligger väl kanske sanningen, att vara lagom mittemellan är nog kanske bäst för de flesta av oss.

Kosttillskott med Kvalité - Ett av nordens största utbud på: Vitaminer / Mineraler / Aminosyror
Vill du tjäna pengar på att blogga?

2 tankar om “Hardcore, mellanmjölk eller mittemellan?

  1. Bra skrivet! Själv så sitter jag i soffan den hör perioden och svär över att alla andra har för mycket tid över. Och givetvis så är det en nedrans hets på träning. Men sen när jag själv kommer igång. Ja då kommer det att vara lite mer underground och inte så jävla mainstream som hos alla andra. Pannbenet är väl det finaste livet gett oss. Andra kallar det idioti.

    • Tack Björn! Tja, en ”Karlsare” och dessutom gammal klättrare som du vet ju antagligen en hel del om tjurskallighet. Du får förresten hålla ögonen öppna, jag lägger ju upp en del träningspass som inte tar lång tid i anspråk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.